Jag och naturen har en djup kärleksrelation som har pågått hela mitt liv.
Jag är uppvuxen mitt i naturen. Jag och mina föräldrar bodde på mina morföräldrars bondgård, inbäddad i naturen. Bortsett från två andra bondgårdar fanns det bara ängar och skog runtom.
Jag hade friheten att kunna leka fritt i och runt gården och tillbringade många timmar i min skalade ”buskhydda”. De stora buskarna på andra sidan bäcken utgjorde en naturlig grotta med tak och väggar av blad. Jag tillbringade timmar där, med att leka. Jag samlade mynta och lekte att jag var medicinman hos indianerna. Ju äldre jag blev desto mer utforskade jag omgivningen. Djungeln som växte längs med bäcken blev mitt dagliga äventyr. Jag gick flera timmar i skogen och var i frid med mig och världen. Jag kunde vistas dagligen i mitt paradis, så länge jag behövde.
Det avbröts abrupt när vi flyttade till ett samhälle omgivet av åkrar. Det var en lägenhet i en småstad inte lång bort från mina morföräldrar, men som barn var jag beroende av de vuxna för att återvända dit.
I och med att jag började skolan blev känslan av ensamhet en stor del av mitt liv. Någonting som jag först upplevde när jag behövde tillbringa eftermiddagar ensam i lägenheten. Det hjälpte inte att det fanns en grannpojke mittemot, eller andra mäniskor i huset. Det som skulle ha hjälpt mig, naturen, var långt bort. Som barn visste jag inget annat sätt än att bedöva ensamheten genom att sätta på teven, men känslan av ensamhet försvann inte. På helgerna när vi besökte mormor och morfar var allt i sin ordning. Jag kunde vara i naturen, sitta i ett träd i fruktträdgården eller gå i timmar i skogen och kolla var dvärgarna bodde. Jag fick även en följeslagare i det. En av mina kusiner följde med mig på mina långa promenader. Jag är väldigt tacksam för att de vuxna i familjen gav oss lov att vara i naturen ensamma i timmar. En lyx som väldig få barn har.
Känslan av separation och ensamhet följde med mig under åren. Jag minns en dag i mitt vuxenliv när jag låg i min säng och känslan blev så påtaglig att jag upplevde smärta i min kropp. Jag förstod att det var känslan som jag upplevde som barn när jag var ensam i lägenheten, men jag förstod också att det gick mycket djupare en så. En känsla av att vara ensam i världen, att inte tillhöra, att sakna sammanhang. En känsla av att vara separerad från den gudomliga källan.
I mig växte längtan efter att uppleva det som är mitt naturliga tillstånd. Att vara i enhet med mig och världen.
Jag påbörjade min resa genom att söka mig till andliga kurser och utbildningar och fick lära mig mycket om livet och om mig själv.
Naturen gör mig till den jag är. Inbäddad i ett större sammanhang. Uppkopplad mot levande varelser som talar samma språk som jag, ett tyst, grönt, kärleksfullt språk. Alla är välkomna i naturen som de är. Det enda som behövs är respekt för naturen och andra varelser.
Välkommen att upptäcka dig själv i naturen!
Utbildningar
Legitimerad arbetsterapeut (Examen 2001 i Tyskland)
Friskvårdkonsulent (fyra utbildningar mellan 2005 och 2013)
Jag har jobbat som arbetsterapeut i många år och har haft känslan av att vara instängd när jag jobbade inomhus. Jag hade många funderingar och idéer hur man kan förbinda terapi och natur. Under en treårsperiod har jag under skollov erbjudit aktiviteter för barn i skogen. 2010 flyttade jag från Tyskland till Göteborg. I Sverige har jag jobbat som anställd fram till att min inre längtan blev för stark. Jag har befriat mig genom att starta min egen verksamhet. Genom att guida människor i naturen får jag leva min kärlek till naturen och få vara i mitt esse, att vara förmedlare mellan människor och naturen.